Som hemma, fast annorlunda

Idag skulle jag göra nått som jag verkligen njuter av att göra. Jag skulle baka. Och inte vad som helst, utan cup cakes. Att baka, laga mat och i allmänhet röra mig i köksregionerna är något som skänker mig stor tillfredsställelse och glädje. Det är nästan så jag skulle kunna drista mig till att säga att bakning och matlagning definierar till viss del vem jag är. Så att få äran att baka cup cakes för ett gäng biskopar och präster  från de olika lutherska kyrkorna här i Jerusalem, är ju en glädje och en ära. (inte för att jag förstår all the fuss kring biskopar och kyrkoherdar, visst de är "chefer" men inga gudar, anyway). 

Jag såg då framemot att få baka och göra nått jag är bra på. (Jag är ju bra på att städa också, men det faller inte in i samma kategori av glädjegivande som bakning). Glad i hågen gick jag till affären för att inhandla det jag behövde. Och nu vet jag att pudersocker, som är icing sugar på engelska, heter, ganska självklart, "powder sugar" här i Israel. På engelska alltså, vad det är på hebreiska har jag tyvärr ingen aning om. 

Redan då jag började fylla mina muffinsformar märkte jag att dessa muffinsformar är ju inte som de vi har hemma. De här var lite "lösare" i konsistensen,  om nu muffinsformar kan vara lösa. Så jag satte tredubbla formar, för att vara på den säkra sidan. Men formarna höll inte trycket ändå och den första plåten blev EN muffins.

Nu fick jag plocka fram kreativiteten, min Boss hade ju beställt muffins och det var ju höga herrar (och en dam) som skulle äta dem. Och min lösning på de "lösa" muffinsformarna kan ses nedan. Släng dig i väggen, IKEA muffinsplåt, här används First class quality Japanese china.

Kopp kakor.

Och resultatet blev som ett femårskalas, vilket är målet med cup cakes. Förhoppningsvis föll de herrarna på läppen, och inte i tamburen.

Att baka utomlands är som att baka hemma, fast annorlunda.