Semester

Jag är på mini-semester. Har fyra dagar ledigt och tänkte att det kunde vara bra att få se något annat än Shalhevetja och min co-volontär. Inte för att jag inte tycker om dem, jag är lycklig att få bo och jobba där, men vi behöver ombyte och nya vyer för att må bra.

FELM (finnish evangelical lutheran mission) har en liten mökki i Poriya Illit, en liten by ca. 20 km söder om Tiberias, som är till förfogande för anställda såväl som volontärer. Den är som en "villo" med lite mera lyx. Här finns rinnande vatten, el OCH internet. Så lite mer hard core än Enbusklandet, som är mitt barndoms sommarställe.

Gennesarets sjö. Poriya Illit ligger på västra sidan om sjön uppe på slätten. 

Då jag först kom till Israel och Jerusalem var jag förvånad över att jag inte störde mig på medelhavsmentaliteten, vilket innebär otåliga människor, ostädade trottoarer och utmaningen att hitta en vettig butik som säljer det man behöver. Nu förstod jag varför jag inte var irriterad, dessa störningselement finns nämligen inte i Jerusalem. Antar att den Heliga staden är så mångfacetterad att de mest typiska medelhavsmentaliteterna inte finns eller är uppblandad med annat och bidrar således inte till irritation hos  Förken Björk, som gillar ordning och reda. Nu då jag befinner mig utanför Jerusalem, åkt lokalbuss och traskat runt i Tiberias i en timme på desperat jakt efter mjölk och bröd, har jag insett att Israel indeed är ett medelhavsland, med allt vad det innebär av otåliga, högljudda människor som inte kan köa (tur att jag inte är brittisk, då skulle jag väl ha fått en hjärtattack redan, om inte flera), skräp som flyger runt och random högar med cement och bråte som ingen verkar bry sig om. Dock fick jag min mjölk och mitt bröd i en liten kvartersbutik där en inte fullt så entusiastisk försäljare nonchalant satte cigaretten på ett askfat så länge han betjänade mig.

Efter den svettiga jakten satt jag mig ner på busstationen och väntade på bussen som skulle ta mig från Tiberias till Poriya Illit. Jag hade just ätit min medhavda lunch och börjat tycka lite illa om Israel, vilket inte bara berodde på värmen och det faktum att jag blir otroligt åksjuk. (chauffören som körde Jerusalem-Tiberias hade dessutom bara två hastigheter: fullfart och nitbromsning, inte bra för den som blir åksjuk då hon anlitar VR:s tjänster). Nåja, där satt jag och var allmänt lite små irriterad och tänkte "varför gör jag det här", som jag tänker ibland då jag ät ute på äventyr. Då kommer en ung kvinna i min egen ålder fram och säger 'Shabbath Shalom' och ger mig en ask med sabbats ljus. Lite misstänksamt tittar jag på asken och undrar om hon vill ha betalt. Hon ler och säger något på hebreiska. Jag säger att jag inte förstår och hon ler och säger "The shabbat will begin today at 6.45 pm, Shabbar Shalom". Och min irritation byttes till glädje. Dessutom fick jag hjälp av en flicka i armékläder med var jag skulle stiga av, i och med att Poriya Illit är ett litet ställe och skyltarna endast är på hebreiska. Så det finns hjälpsamma och trevliga människor också här i Israel.

Utsikt från terrassen. Träden i förgrunden är mandarinträd.

Nu har jag plockat blommor i trädgården, krånglat igång gasspisen och firat sabbat. Ska fortsätta min semester med att lyssna till tystnaden ute på terrassen och räkna stjärnorna.