He e mytchi me dehä ga-asi

Fossingarna. Apostlahästarna. Fötterna. Dessa två underbara lemmar som står stadigt på marken hos en sund själ har varit i flitig användning de senaste dagarna. Det är trevligt att promenera. Om man har bekväma skor (vilket jag har!), om vädret är vackert (vilket det har varit!) och om man inte har bråttom (vilket jag inte haft!). Men, att promenera i en Mycket Kuperad terräng, kvicksilvret nära 30 på positiva sidan och visserligen bra sandaler men inga vandringssandaler för den skull gör att även mina hästar blir trött. 

Ikväll då jag kom hem, efter att ha kollat in Capernaum, visade jag mina trötta apostlahästar min uppskattning genom ett värdigt fotbad och skön massage.

Badsalt med Döda havsmineraler och kanske lavendelolja, enligt innehållsförteckningen.

Min mini-semester, som avslutas imorgon, har bjudit på vackra vyer, massor med promenader, en hel massa överraskningar, chillande och påminnelse om att reggae är så otroligt skön musik.

Igår simmade jag i Gennesaret sjö och låg på "stranden", som var en campingplats med mest sten och halvt vissnat gräs. Men inte mindre skönt för det.

Ivriga fötter väntar på att få glida ner i vattnet.
Jag e ju inte Jesus, så jag gick inte på vattnet utan simmade i det.

Idag kollade jag in Tiberias och sen tog jag bussen til Capernaum. Jag hade på något sätt fått för mig att Capernaum var en stad, som Nazareth ungefär, och jag höll på att missa hela grejen. Jag fick fråga två gånger av den informativa damen i butiken nära Apostlakyrkan, att var är synagogan och Bröd-och-fisk-kyrkan innan jag fattade att Capernaum inte är någon stad, utan en ruin med lite kyrkor här och där, byggda långt efter att Jesus bodde där.

"Och du Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket..." Jesus förbannar Kafernaum tillsammans med Korasin och Betsaida i Matt 11:21-24, därför är dessa städer (som var de viktigaste platserna i Galileen för hans verksamhet) nu endast ruiner och mål för kristna pilgrimer från hela världen.

Som tur hade jag inga svårigheter att respektera reglerna

Jag hann aldrig in i Bröd och fisk kyrkan, på grund av att jag måste ta bussen tillbaka till Tiberias. Bussen går endast med två timmars mellanrum och jag ville försöka hinna hem innan det blev mörkt. Dock var jag lite osäker på var busshållplatsen var, så jag frågade en busschaufför till en av de många turistbussarna som stod parkerade utanför ingången till kyrkan. Han var mycket hjälpsam, bjöd på vatten, godis och kaffe. Sen frågade han om han fick visa mig runt i Jerusalem, eller Nazareth, eller vilken annan stad som helst i Israel efter mitt val, men då tackade jag så hjärtligt för visad vänlighet, önskade Guds frid och gick till busshållplatsen. Innan lokalbussen kom åkte den hjälpsamma chauffören förbi med sin turistgrupp, blinkade med helljusen och vinkade glatt. He made my day och jag fick uppleva Guds frikostighet på den plats där Jesus (troligtvis) visade himmelsk frikostighet åt 5000 män plus kvinnor och barn.

Nedanför denna kulle finns kyrkan som är byggd till åminnelse av brödundret. Kullen sägs var den kulle var Jesus gav bergspredikan, det kan vara någon annan liknade kulle. Det finns många sådana kullar i dessa trakter. Dock är det fint för en visuell människa att ha sett en kulle som gott och väl kan vara just den kulle som Jesus gått på och suttit på.

Åt en traditionell "St. Peter"-fisk på en restaurang mellan the Church of the Twelve Apostles och Capernaum. 

Tolv apostlar av tolv möjliga!

Plus för utsikten över sjön (kunde nästan rör vid vattnet från det bord var jag satt) och den trevliga servicen.