Ibland är det tungt...

Jag gillar att arbeta. Att städa, diska, vika handdukar och försöka vara hjälpsam mot gästerna är något jag trivs med, och jag vill göra mitt bästa. Men ibland blir jag trött. Som idag. Det var inte alls kul att ta ner och försöka vika lakanen i den orkanblåst som idag drar genom stan. Eller att sortera posten. Eller plocka undan disken. Inte ville jag vara hjälpsam mot kille vars finska jag inte kunde förstå och han tycktes inte förstå att jag inte förstod, utan babblade på. Till sist fattade jag ju att han ville låna hålstansen och inte kopiatorn, men situationen höjde ju inte direkt på min arbetsmotivation.

Som tur är det inte bara jag som blir trött på mitt jobb ibland.

Trots min brist på arbetsmotivation just idag trivs jag här i det Heliga Landet. Känns som hemma efter bara tre veckor. I ett land där mångfald beskriver populationen är det inte svårt att känna sig som hemma. Alla är olika och du passar in. Visst tittar de arabiska kvinnorna på en med lite sneda ögon om man går i för kort kjol (de arabiska männen tittar också, men av annan orsak) och de ultra ortodoxa männen vänder bort blicken än hur man är klädd. Men i det stora hela passar man in och är välkommen att finnas och bo i detta intressanta och mångkulturella land, än vilken nationalitet, tro eller klädsmak man har. Ja, förutom då att palestinier inte tycker att israeler ska få vara här och israeler inte tycker att palestinier ska vara här. 

Pratade med en ung judisk kvinna idag varas gamla morfar (great great grandfather) rymde från nazisterna då det begav sig. Han fann sin väg till Israel, träffade sin blivande fru och fick leva ett långt och gott liv och sedan dö "as a happy man". Vi råkade också stå bredvid varandra då signalen för Minnesdagen för förintelsens offer ljöd. Det var en stark upplevelse att få dela den stunden med henne. Idag tänds det ljus lite varstans i vår värld med anledning av de som föll offer för ondskan på 1940-talet. "Vi får aldrig glömma" är mottot för Minnesdagen och i tidningarna finns reportage om olika människors minnen och upplevelser av förintelsen. Den är en verklighet, för vissa mer än för andra, och vi får inte glömma vad som sker om vi inte står upp mot ondskan.