Hemkommen och bort-kommen

Så var jag då hemma. Eller borta. Beroende på hur man ser på det och var man placerar centrum av universum.

Sista dagen i Jerusalem saknade helt trumpetfanfarer, konfetti och vajande flaggor. För alla andra i hela världen var det en vanlig dag. Ja, för de som föddes, dog eller blev hemlös var det väl inte en vanlig dag. Kanske inte heller för alla de andra tusentusen människor som förflyttade sig längre eller kortare sträckor just den här dagen. Så jag antar att inte ALLA andra hade en vanlig dag. Träffade faktiskt en tjej på flyget som just den dagen flyttade från Israel till Lettland med hund, vinterjackor och hela baletten. Inte riktigt en helt vanlig dag.

Då jag satt på flygplatsen efter att ha gjort ett mycket långsamt maratonlopp genom säkerhetskontrollerna (dryga tre timmar) kom tanken på min egen litenhet och obetydlighet till mig. Jag är oerhört viktig samtidigt som jag är oerhört obetydlig. Världsalltet har sin gilla gång oberoende om jag är glad, ledsen, i Finland eller ens i livet. Samtidigt har Gud skapat JUST MIG med allt vad det innebär av drömmar, talanger och karaktärsdrag som i allra högsta grad har betydelse för de människor jag möter (eller jag vill tro att det har betydelse).

"Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss..." 1 Moseboken 1:26

Att vara hemma är underbart, om det så är i mitt turkosa kök i Åbo, i lekstugan tillsammans med min systerdotter i Larsmo eller tillsammans med min Vän någonstans i världen. Hem är där Gud är, och Gud är i mitt hjärta.