Turist javisst!

Så långt det är möjligt undviker jag turister,överturistade sevärdheter och att röra mig down town old city under veckosluten. Att fastna bakom en grupp ivriga koreaner eller högljudda kineser kan få t.o.m. en lugn finländare att tappa nerverna. Mest är det hysterin över de fysiska platserna som får mina nerver att kortslutas. Personligen tror jag inte att den sten som finns i The Church of the Holy Sepulchre är den sten vars Jesu kropp lades på efter korsfästelsen, således har inte jag inget behov av att röra vid den. Men inom andra samfund och kyrkor är det desto mer viktigt, så till den grad att det ibland tas till handgemäng. 

Trots min ovilja att beblanda mig med de typiska turistgrupperna som blir vallade runt för att se på olika byggnader och stenar befann jag mig i just en sådan turistgrupp för några dagar sen. Jag hade fått hör om en guidad tur som kallades The Holy City och intresserad och vetgirig som jag är tänkte jag att detta är något som jag kan sätta mina pengar på. Gamla stan var full med folk och mina nerver började protestera. Jag hade nämligen missat att den rysk-ortodoxa påsken infaller något senare än resten av kristenhetens, och det råkade vara denna vecka. En hel bataljon med ortodoxa kristna trängdes på gatorna i den heliga staden och i kyrkan som sägs vara byggd på Golgata. Vår guide hade mest jobb med att hålla koll på vår grupp och kunde berätta endast sparsamt om vad vi såg på. 

Efter det kristna pilgrimsmålet var det dags för islam. En timme per dag, fem dagar i veckan är det möjligt för icke-muslimer att besöka Tempelberget. Jag i min turistgrupp stod och väntad i 32 minuter innan porten öppnades, sen ytterligare 24 minuter på att hela gruppen skulle komma genom security. Väl uppe på tempelplatsen måste halva gänget köpa en överprissatt palestinasjal för att skyla sig på denna heliga plats. Vi hade ca 25 minuter på oss att vandra runt på området som är det tredje heligaste för muslimerna och hela kalaset kändes lite forcerat.

Uppe på Tempelberget framför en av världens mest fotade kupoler iklädd en nyköpt sjal som jag inte valde själv.

Vid det här laget var jag ganska besviken på själva turen och ganska trött av att ha vandrat på i solen halva eftermiddagen. Men då kom lite intressant fakta som gjorde att jag blev lite gladare. Inom Islam får man inte göra några avbilder eller målningar som kan ses som avgudar. Kreativiteten har såleds gått in i skriftspråket och arkitekturen. Det visste jag inte innan och fann det väldigt intressant. Det förklarar arabiskans snirkliga kalligrafi och vackra byggnader.

Arabisk arkitektur, som små konstverk.

Sista anhalten på vår tur var The Room of the Last Supper. Rummet som sägs vara det rum var lärjungarna och Jesus åt påsklammet innan Jesus blev tillfångatagen är inte det riktiga rummet. Alla vet det och alla är okej med det, ändå är rummet målet för många och speciellt för katolikerna.

I Jerusalem kan man också turista kvällstid. Det är betydligt mer angenämt och rogivande och känslan av att vara turist liksom försvinner då man går förbi Friends och sitter resten av kvällen på (Z)Ollis.

Friends -i Jerusalem!

I Vasa har jag varit på Ollis en gång, även så i Jerusalem.

Team North America och en Finne gör staden osäker (nåja, kanske mera säker då staden råkar vara Jerusalem)..