Förberedelser

Livet är ett äventyr. Det här är mitt. Mitt äventyr, mitt  liv, min berättelse. Livet har jag fått att leva och äventyret spelar upp sig genom personer jag träffar, situationer jag befinner mig i och andetag jag tar. Allt jag har, har jag fått till låns och allt jag är, är en eufoni av de silvertrådar som vävs in i min vardag.

Nu förbereder jag mig för ett konkret äventyr på tre månader, som även är upphovet till denna blogg (tänk att jag skulle börja blogga!, å andra sidan skulle jag ju aldrig jobba med barn heller och nu har just det gett mig min inkomst under de senaste 10 veckorna). I 87 dagar kommer jag att få kalla Jerusalem mitt hem och andas luften och atmosfären i det heliga landet. Hur förbereder man sig för en tid i ett land man aldrig besökt, men hört massor om och vet massor om från personer, böcker och filmer? 

Då jag jag var fjorton år hörde jag första gången om Lövhyddofesten i Israel och jag ville åka. För att det var häftigt och annorlunda och jag ville väldigt gärna vara häftig och annorlunda som fjortonåring (vem ville inte?), men jag fick inte åka. Mamma tyckte att det var mer passande om jag åkte då jag blivit äldre. Jag lär har halvhögt med panik i rösten skrikigt att "då kanske det inte finns kvar". Men trots alla pyrotekniska uppvisningar från alla håll i Mellanöstern finns både landet och staden kvar och jag ska nu äntligen själv uppleva det jag hört så många berätta om.

Mina förberedelser går mest ut på att couch surfa, njuta av diskmaskinen i recidence Ahlvik & Harju och köpa en tunn långärmad tröja.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye