Överstimulerad och fartblind

"Too much of a good thing is wonderful" stod det att läsa på ett numera nedlagt café i Åbo. Budskapet i säg har inget att göra med nedläggningen av caféet i fråga. Det är mera innehållet i budskapet jag funderat över en stund. I kontrast finns det österbottniska lagom-uttrycket "För mycket och för lite skämmer allt".

Jag tror jag är överstimulerad. Livet snurrar lite för snabbt för att jag skall kunna urskilja konturerna, för att jag ska hinna med. Det kom till mig att så kan vara fallet då jag var ut på en liten paddlingstur. Jag njöt inte. Ett tydligt tecken på att mitt sinne och min själ inte mår bra. Det var som om jag inte kunde ta in varken oxytocin eller adrenalin.

Paddling är något av de få aktiviteter jag aldrig får nog av att göra, det vill säga, det har varit en dylik aktivitet. Nu blev jag lite orolig. Varför njöt jag inte. 

Varför ser jag inte hur graciöst sjöfåglarna svävar i luftströmmarna, varför lägger jag inte märke till trädens grönska, varför bländas jag inte av solens glittrande strålar? Har jag redan "tillräckligt" i mitt inre av upplevelser och stimulans för att ta in skapelsens skönhet, storhet och lugnhet. Behöver jag pausa livet? Sakta in och ta ett djup andetag? Ge tid för sinnet att processera utan att behöva ta in och ge ut?

Idag körde jag riksåttan Åbo-Larsmo. En ny erfarenhet för mig trots mina sex år i Åbo. Till min glädje och för min säkerhet hade jag fått låna mammas Ford från 2010 som accelererar löjligt mycket bättre än den Toyota från 1990 som jag annars kör runt med, därför blev jag snabbt fartblind. Jag tror jag har blivit fartblind för livet. Jag behöver en rastplats och en kaffekopp. Ironiskt, om man så vill, kommer jag att få det genom en tredagars paddlingstur i slutet av veckan. 

Vackert väder och tid för tankar.

Too much is too much, det beror ju dock på vad vi har för utgångspunkt. Mitt liv är "too much" i vissa avseenden enligt mig, men det är bara Guds godhet i mitt liv som jag inte anser mig vara värd. Saker som Han ger utan förbehåll. Saker som jag får ta emot genom nåd, helt gratis.

Hoppas Han ger vackert väder på torsdag.

Resten av mitt liv

Ibland blir det som man har tänkt sig. Ibland blir det ungefär som man tänkt sig. Och ganska ofta blir det annorlunda. 

Mitt liv, mitt äventyr och min värld är nu annorlunda. Den är inte som jag tänkte mig att den skulle se ut. Mitt liv är nu så som jag länge hoppats på och längtat efter, men nu då det händer är det helt och absolut annorlunda mot vad jag någonsin kunde föreställa mig.

Jag har börjat resten av mitt liv. Happily ever after. När börjar resten av ditt liv om inte just nu? På ett kort jag såg i en presentbutik stod det "When you find the one you want to spend the rest of your life with, you want the rest of your life to start right now".

 

 För två månader sedan tog mitt liv en ny vändning. Min egen insats var marginell, det var mycket större och starkare makter i farten den dagen. Under den livsförändrande onsdagen för två månader sedan miste jag mitt jobb och blev tillsammans med mitt livs kärlek. Jag har nu fått ett annat jobb och planerar mitt bröllop med denna mitt livs kärlek. På en dag tog Gud och vände uppochner på mitt liv, så som jag hade bett att Han skulle göra, men aldrig riktigt trott att skulle ske. 

Att få dela livet med en "brother in crime", en kompanjon, en bästa vän har varit min längtan och min bön under så länge att nu då det händer och Gud ger vad mitt hjärta önskar, är det svårt att förstå att detta är mitt liv. Säger som Lisa Ekdahl "Det är en saga för mig för god för att vara sann..."

 

 Det är så mycket bättre, så mycket mer annorlunda, så mycket mer av allt.

Det är underbart och fruktansvärt. Det är översvallande och skrämmande. 

Det är över alla mina tankar och önskningar. Det är Gud rakt igenom.